Svar
Jätteroligt med kommentarer, börjar svara på det som vill ha textsvar. Resten kommer i bilder lite senare.
Hej Matilda. Hur kommer det sig att du började rida? Och när bestämde du dig för att köpa en helt egen häst? :)
//Anna, din vän
//Anna, din vän
Jag började sitta på min fasters häst redan när jag var 2-3 år, har alltid lekt med djur hellre än dockor så intresset har väl som alltid funnits. Tack vare att min faster hade häst blev jag uppmuntrad till just det intresset och ville börja på ridskola när jag var fem, då var det kvartsridning, vilket kort och gott är vad det låter som, jag fick sitta på en häst på ridskolan i en kvart en gång i veckan. Ställde mig i kö till ridlektioner tillsammans med två kompisar och vi kom in samtidigt när vi var 7år. Fortsatte tills jag började rida in Ärtan och då var jag 12-13 år. Hjälpte till med henne och fick rida in henne under två års tid när ägarna berättade för mig att de inte skulle ha nytta av henne och att hon var till salu. Mitt hjärta brast och jag tänkte lägga av med hästar helt. Dock hade ägarna utan min vetskap pratat med mamma och pappa som berättade det förmig i samband med att de talade om att jag får hästen om jag är beredd att ta ansvaret helt på egen hand. Naturligtvis var jag redan beredd att gå genom eld och vatten för Ärtan, så när min dröm gick i uppfyllelse och jag för första gången kände att hjärtat hoppade ur kroppen och drog ett varv runt jordklotet fanns det bara henne i mitt huvud! Och där, 20 augusti 2009 blev jag hästägare..

Bebis Ärt

Hästen för vagn är Ärtan, klarade int kvaltiderna, så blev aldrig startad.

Kompletterande:Vad fint!
Har du någonsin ändrat dig/tvivlat på att du klarar av det?
Har du någonsin ändrat dig/tvivlat på att du klarar av det?
Jag har aldrig tvivlat på henne, eller på oss. Men klart jag har känt, när kraven blivit för höga att vi intekommer någonstans. Men å andra sidan har jag inge sånna mål eller, mitt mål är att hon ska må bra och att vi kan ha roligt tillsammans. Men innan jag valde att sikta åt det hållet, så var jag besviken på migsjälv att vi inte nådde nånstans eller skulle kunna tävla eller så. Jag tror jag blev rätt påverkade av mina vänner med hästar som var ute på tävlingar var och varannan helg, men jag har aldrig ångrat att det blev jag och Ärtan. Det värsta jag har gjort i mitt liv, är att köpa ett varmblodigt sto som i princip bara ridits av mig och det bästa jag gjort är att alltid hållit henne så varmt om hjärtat och alltid viljat ha roligt och trivas med henne. Idag skulle jag inte byta henne mot något i hela världen, och vi gör, precis vad vi känner för..
skriven
Vad fint!
Har du någonsin ändrat dig/tvivlat på att du klarar av det?